Vad är relationell psykoterapi?

En av människans viktigaste drivkrafter är att vara i en relation. Att skapa varaktiga relationer till andra ger oss sammanhang och mening och är nödvändigt för vår överlevnad. Relationell psykoterapi är ett internationellt vedertaget samlingsbegrepp för ett förhållningssätt som utgår från interpersonella faktorers centrala betydelse för psykisk ohälsa och utveckling. Affektterori och modern utvecklingspsykologi, baserad på bl a spädbarns- forskning, är viktiga för metodutvecklingen.

I relationell psykoterapi utgår man från:

 -Att affekterna utgör en av människans primära motivationssystem.

 -Att barns anknytning till de primära vårdarna och vårdarnas omvårdnadsmönster, är ytterligare ett primärt motivationssystem som är grundläggande för människans överlevnad

 -Att inre arbetsmodeller formas i grunden som en följd av det tidiga samspelet med andra människor och detta styr i hög grad utformningen av interpersonella relationer i vuxen ålder.

 -Att terapeuten i det psykoterapeutiska mötet oundvikligen relaterar subjektivt och att detta möte används i den psykoterapeutiska processen för att åstadkomma psykologisk förändring hos patienten.

- Att terapeuten inte intar en experthållning men självklart använder sin terapeutiska kunskap

-Att terapeuten tar hänsyn till inte bara psykiska omständigheter i en människas utveckling utan också den sociala, kulturella och politiska kontexten.

Referenslitteratur:

Holmquist, R. (2010) Relationell psykoterapi: så här gör man. Stockholm: Liber